Livet leker
Även denna gång gick det vägen för min lilla skatt. Han fick lämna djurkliniken kl.16 i fredags och var redan då mycket piggare. Morris egen nanny Nette hämtade hem honom eftersom matte och husse var tvungen att jobba. Droppet han fick gjorde susen och första dosen av medicinen hade börjat verka. Han hade dessutom ätit med god aptit vilket han inte gjort sedan helgen innan. Han konstaterades ha fått en fästing sjukdom som går att medicinera. Det finns tydligen 4 olika fästing sjukdomar som är mycket allvarliga. Exakt vilken av dem Morris har vet vi inte ännu. Blodprovet kunde inte skickas bort för närmare analys på grund av att det var veckoslut. Men veterinären kommer att ringa idag för uppföljning så kanske vi får veta då. 
Jag sprang på 1.05, långt ifrån person bästa (56 min. i närpes för några år sedan. Har bara sprungit tjejmilen en gång förut.) men mycket nöjd med tanke på dagsformen och dessutom blev man så taggad att börja springa på allvar igen. Trötta och hungriga åkte vi hem sedan på kvällen igen. Biff och stekbordet + glass i stora lass på Rosella satt som en smäck. 
Efter några dagars velande kunde jag då också bestämma mej för att åka till Stockholm på lördagen för att springa tjejmilen med Nette. Det blev klart natten till lördagen då Morris höll mej vaken från kl.01 på natten. Han var så kramsjuk och ville vara nära, lilla gullet.
Så med ett sömnsaldo duktigt på minus, huvudvärk och otränad åkte jag och Nette till Stockholm med gott samvete och gott humör.
Vi hade jätte roligt och vilken stämning det var väl framme på Gärdet. Vädret var bra men just före vi skulle springa kom det en störtskur så vi var lagom våta och kalla inför starten.
Det var en härlig känsla genom hela loppet och i mål kom vi.
Jag sprang på 1.05, långt ifrån person bästa (56 min. i närpes för några år sedan. Har bara sprungit tjejmilen en gång förut.) men mycket nöjd med tanke på dagsformen och dessutom blev man så taggad att börja springa på allvar igen. Trötta och hungriga åkte vi hem sedan på kvällen igen. Biff och stekbordet + glass i stora lass på Rosella satt som en smäck. När jag kom hem klättrade Morris på väggarna, och husse var uppgiven på hans klagosång så efter att vi gosat fick han gå ut för första gången och det var en glad frasse kan jag tala om. På söndag morgon kom han in och fick sin medicin före jag åkte till jobbet och då kändes det som att han då blev frisk förklarad. Härligt när det går så snabbt åt rätt håll.